Pojkarnas rektor har varit aktuell i bloggen många gånger tidigare och nu är det dags igen. Som jag berättade igår, misstänker rektorn att en av våra pojkar varit med i en grupp elever som rökt marijuana. Vår kille står fast vid att han inte har rökt, att han var med de andra när de rökte men att han själv aldrig gjorde det.
Pojken vet om att han har begått ett misstag, som beblandat sig med folk som tar droger. Han ångrar sig och är villig att ta sitt straff. Två gånger har Alex tagit med honom till rektorn för att be om förlåtelse. Retorn vägrar acceptera den ursäkten förrän ALLA som deltog vid det tillfället är samlade. Problemet är att en av de eleverna, den sk gatupojken som jag nämnde förra veckan, har stuckit tillbaka till stan och verkar inte intresserad av att återvända till skolan. Nu har rektorn sagt till vår pojke att för att bli förlåten måste han och de övriga i gruppen leta reda på den försvunne killen och ta honom till rektorn.
Jag tycker det är helt sjukt. Då vi inte gärna låter våra killar vandra omkring i stan hursomhelst har vi skickat Andrew med honom. De har nu spenderat hela dagen med att leta efter den här gatupojken som inte verkar vill bli hittad. Och vill han inte bli hittad kommer vi troligen inte göra det heller. Blir så jäkla förbannad. Den här pojken har ingenting med vårt projekt att göra och ändå ska vår personal behöva ränna runt och leta efter honom. Logiken i det?
Vi kan ju välja att inte leta efter honom men då är risken att rektorn rakt av stänger av vår pojke.
Uganda i ett nötskal.
(Jag har sagt till Alex och Moses att om de inte hittar den där pojken idag och om rektorn imorgon bitti fortfarande vägrar ta itu med vår pojke, kommer vi att kontakta myndigheterna. Såhär kan det för tusan inte gå till.)
Lämna ett svar