Fick en fråga i ett tidigare inlägg:
Linnea sa…
”Hur fungerar det med språket? Vad pratar ni för språk med varandra? ”
Svar: En del av pojkarna pratar bra engelska så med dem kan jag kommunicera ganska lätt. Vissa pratar knappt någon engelska alls och då får personal eller någon av de andra pojkarna hjälpa till att tolka. Vi kommunicerar också mycket med kroppsspråk, och ibland även på svenska och de på sitt språk. På något konstigt vänster förstår vi oftast varandra. När jag blir arg på dem ibland till exempel, då har jag svårt för uttrycka mig på engelska och då händer det att jag kan utbrista: ”Nä, nu får det fanimej vara nog.” Budskapet brukar gå fram trots att de inte har en susning om vad jag säger.
