Det är onekligen lite smått kaotiskt i ett hus med tretton ungar och det är svårt att få lugn och ro eller en stund för sig själv. Som tur är verkar det inte vara något som killarna lider utav, tvärtom. De gillar gemenskapen och känner en trygghet av att vara tillsammans. Men, ibland kan det vara skönt att komma ifrån de andra och huset ett tag. Något av det bästa de vet är att följa med någon av oss vuxna till stan. Det var några av mina favoritstunder i Kabale också måste jag erkänna. Då fick vi tid att prata utan en massa störningsmoment, vi kunde sätta oss och ta en kall dricka på något café eller köpa en extra kaka på bageriet att gå och knapra på.
Mysigt.
Alex och Ambrose hade en trevlig eftermiddag på stan igår när Ambrose skulle köpa nya skor.
Dojjorna vägrade han sen ta av sig på resten av dagen. I morse ville han t.o.m bära dem i skolan men där sa Alex stopp.
EDIT: Anledningen till att Ambrose inte fick ha skorna i skolan är inte för att Alex är en elak jäkel utan för att barnen är tvungna att ha skoluniform och då är det svarta skor som gäller. Jympadojor är inte tillåtna.
Men nu förstår inte jag ju. Varför fick han inte ha skorna till skolan?
Daisy: Jag var nog lite otydlig. Anledningen till att han inte fick ha skorna i skolan är för att de är tvungna att ha skoluniform och då är jympadojor inte tillåtna. Det måste vara svarta skor.
Varför är det bara killar med i projektet? Vore intressant att veta. Delar man upp barnen så att flickor och pojkar får hjälp på varsitt håll?
Jag har för mig att jag läst att det knappt finns några gatuflickor Uganda 🙂
Vad glad jag blir att jag hittat er blogg! Ett fantastiskt arbete ni gör! Jag har själv varit på en skola i Kampala, Bristol Academy, 2 gånger så jag vet vilken glädje barnen skänker 🙂 Bra jobbat!