Idag har Alex, Andrew och Moses varit hos rektorn med vår pojke som misstänks för att ha rökt marijuana under skoltid tillsammans med två andra elever. De hade efter två dagar lyckats hitta den tredje eleven som stuckit tillbaka till gatan och övertygade även honom att följa med till rektorn, trots att han egentligen inte har något med vårt projekt att göra.
Rektorn var arg. Han var riktigt arg och det kan jag förstå. Vi är också väldigt arga och besvikna på vår pojke, men vi har vitt skilda uppfattningar om hur man ska undvika att samma sak händer igen.
Rektorn tänkte från början stänga av dem alla tre. Han var inte intresserad av att höra vem som faktiskt rökt och vem som bara stått bredvid utan såg dem alla som lika skyldiga. Istället för att stänga av dem tog han med dem in i lärarrummet där alla lärarna satt och åt lunch. Framför dem gav han killarna två alternativ:
1) Om de var intresserade av att få en utbildning – lägga sig ner på golvet
2) Om de hellre vill röka marijuana eller ägna sig åt något annat än studier – lämna skolans område och aldrig komma tillbaka.
Alla tre lade sig ner på golvet varpå de fick fem slag var med en stor käpp.
Därefter fick de reda på att de är suspenderade över helgen och att de bör ägna helgen åt att fundera över hur de vill ha det. Om de är intresserade av att studera, återvänder de på måndag och tar sitt straff inför hela skolan, därefter kan de få gå tillbaka till sina klasser.
Det innebär alltså att vår pojke kan vänta sig en omgång stryk till inför hela skolan på måndag innan han kan anses vara förlåten. Vad jag tycker om dessa bestraffningsmetoder behöver jag nog inte berätta för er. Jag tror jag hade brutit ihop om jag tvingats se på. Nu är det dock skolans regler som gäller och hur mycket vi än vill så kan vi inte förändra något. Inte på såhär kort tid i alla fall. Alternativet vore att flytta barnen till en annan skola men jag vet att det är såhär det fungerar på i princip alla skolor så det skulle inte göra någon skillnad.
Jag fick prata kort med vår pojke och jag sa till honom att jag var ledsen och besviken över hans handling men att jag tyckte han är väldigt modig som tar sitt straff. Att han är klyftig att inse hur viktigt det är med utbildning och att bestraffningen på måndag är något han måste ta sig igenom. Han var nedstämd och lite ledsen men sa att han vet vad han gjorde var fel och att han kommer att ta sitt straff. Jag är stolt över honom.
Har bett Alex och Andrew att i helgen hålla sig extra nära honom, att prata mycket med honom, dels om det som hänt men även om annat. Att motivera honom och att få honom att förstå varför det han gjorde är fel.
I ett tidigare inlägg sa jag att det är mänskligt att fela och det håller jag fast vid. Vi gör alla våra misstag. Det viktigaste är att lära från dem (Vilken klyscha, men det är ju faktiskt så). Jag tror vår pojke kommer att lära av sitt misstag.
Det sorgliga är att jag tror han hade gjort det även utan den våldsamma bestraffningen.
Tror det är viktigt att påpeka att han inte förtjänar detta straffet även om han så hemskt tyvärr måste ta det! Får de veta det? Att det är fel att slå barn? Att det är fel att slå någon? Lär inte ni dem det? Att män och kvinnor är lika mycket värda???
allt sådant som barn måste lära sig för att växa upp som medvetna människor!!!
allt sådant som barn måste lära sig för att växa upp som medvetna människor!!!