I ett tidigare inlägg besvarade jag frågan om det är så gemytlig stämning i huset som det verkar. Jag svarade då långt ifrån alltid och berättade om hur en av våra småkillar ibland blir pikad och kallad öknamn av de äldre. Något som vi försökt jobba med att få bort men inte lyckats helt. Den lille killen var Ivan. Nu, sen han har haft misstänkta problem med hjärtat har pojkarnas inställning till honom totalt förändrats och de är nu så snälla och rädda om honom. Jag visste hela tiden att de alla tycker riktigt bra om Ivan, det är synd att de inte har kunnat visa det på samma sätt som nu innan han blev sjuk.
Lämna ett svar