Då befinner jag mig än en gång i ett hus, omringad av ungar. Tillbaka i Uganda? Nej (tyvärr). Jag är på sommarkollo.
Egentligen var det inte meningen att jag skulle börja jobba här redan denna veckan men min chef undrade om jag kunde tänka mig att åka tidigare. Himlen var klarblå, 25 grader varmt och där gick jag i jeans och svettades. Om jag ville packa shorts och bikini och åka till Torekov? Såklart!
Skillnad på detta arbete och det i Kabale – de här barnen gråter på kvällen för att de saknar sin mamma och pappa. Våra pojkar har slutat gråta över saknad av föräldrar för längesen (om de ens någonsin gjort det), det tjänar liksom inget till.
Men de har varandra, våra älskade skitungar, och det värmer mitt hjärta.
Åh jag tror jag vet vart du är på kollo. Har själv arbetat på ett kollo där. Kan det månne tillhöra Hässleholms kommun det där kollot? *ler*
Nej, faktiskt inte med Hässleholms kommun. Men möjligt att det är i samma krokar, vet att det ligger ett annat kollo en bit från oss =)