Jag berättade för pojkarna om midsommarfirande, hur vi dansar kring en stång och äter rå fisk med pyttesmå potatisar, ägg, lök som ser ut som gräs och hårt bröd. De var inte särskilt imponerade av den festmåltiden.
Men allra märkligast tyckte de nog var när jag berättade att vi firar årets längsta dag och att solen knappt hinner gå ner innan den går upp igen. De förstod inte. Vadå, är det ljust mitt i natten? Ja, eller fram till sent på kvällen i alla fall. Sen berättade jag att på vintern är det tvärtom. De var helt fascinerade, till och med Alex tyckte det lät helt otroligt. Solen skiner på natten liksom – magi.
I Kabale går solen upp kl sju på morgonen och ner kl sju på kvällen. Varje dag. Året om.
Lämna ett svar