När vi ändå talar om rektorn…
Vi är nog inte hans favoriter. Helt plötsligt kommer en mzungo (viting) med tretton ungar och invaderar hans skola. Om vi rättar in oss i ledet? Icke.
För att försäkra oss om att ingen skolkar (eller för att veta om någon gör det) är Andrew och tittar till dem minst en gång om dagen. Det som gjorde att skolkningarna reducerade drastiskt.
Vi har gjort väldigt klart för rektorn att vi tar avstånd från deras disciplineringsmetoder. Dessutom skippar vi numera lördagsskolan. Vi fick höra att det inte alls är något obligatoriskt enligt ugandisk skollag utan något som just den skolan har infört. Jaha, sa jag, men vi kör hellre egen lördagsskola i huset med de lärare som coachade pojkarna under lovet.
Så kan man inte göra, sa rektorn.
Ska vi slå vad? sa jag.
Nu låter jag kanske lite väl säker på min sak och det beror på att grabbarna i veckan hade besök i huset av Kabales Probation officer, samma kvinna som jag gjorde anmälan till om missförhållanden på den andra organisationen. Hon är den person som, tillsammans med sina kollegor, arbetar för barns rättigheter i staden och som granskar organisationer och institutioner som arbetar med barn. Hon sa att det enligt ugandisk lag är förbjudet att aga barn i skolan och det står ingenstans att barn ska gå i skolan på lördagar.
Alltså kan inte skolan tvinga barnen att gå dit.
Jag fick höra att ett par av killarna hade fått stryk i skolan i måndags för att de inte var på lördagsundervisningen – trots att rektorn var väl medveten om att de inte skulle komma.
Probation officern har lovat att prata med den där rektorn.
Lämna ett svar