Fortfarande på kollo, 25 pojkar och flickor i ett hus. Full rulle med andra ord. Barn är barn, kan jag konstatera, det kvittar om man kommer från Uganda eller Sverige.
– Emma, EMMA, du, du, Emma… Hallå du, Emma.
– ”Jag hittar inte min…”
– ”Måste man duscha?”
– ”Bara fem minuter till”
– ”Får vi titta på TV?”
– ”Var är min…?”
– ”Veeeet du vad han/hon gjorde?”
– ”Får vi godis idag?”
– ”Glass då?”
– ”Snäääääääälla!”
Tröttsamt? Ja, litegrann. Men alldeles, alldeles, underbart!
Enda problemet med de här barnen är att de inte är mina grabbar.
Jag saknar mina små skitungar.
Lämna ett svar