Ute på äventyr

Igår var vi på mini-semester, jag, pojkarna, Alex och KK. Vi tog dem på deras första utlandsresa någonsin, nämligen till Rwanda och huvudstaden Kigali, som ligger cirka två timmars bilresa härifrån.

Grabbarna var så uppspelta kan ni tro. Vi besökte först Kigali Genocide Memorial Centre som är ett musem/minnesplats för offren efter folkmordet i Rwanda 1994. Själva museet är byggt på en massgrav med över 250.000 offer. Det var verkligen en gripande plats och killarna var märkbart tagna av upplevelsen. Särskilt när de såg kistorna i en av massgravarna (de hade en sektion av glas där man kunde se kistorna), utställningen med benrester från offer (särskilt otäckt var det att se skallar med skottskador eller knivstick) och kanske allra mest när de såg bilder på de barn som miste sina liv under folkmordet samtidigt som de fick läsa om deras favoritmat, hobbys och hur de blev dödade. Man tror inte det är sant. Det är så horribelt att det inte finns ord.

Efter museet begav vi oss till Kigali International Airport. Jag hade tänkt att det kunde vara kul för killarna att se flygplan lyfta och landa. Tror ni de hade en utkiksplats? Nej. Eller jo, men den fick man inte tillträde till om man inte skrivit brev till typ sju olika Rwandan Aviation Officials-snubbar först. Regler är regler. Stor besvikelse, men det fanns inte mycket att göra. Vi försökte köra runt och leta efter en bra utkiksplats i närheten av flygplatsen men hittade ingen.

Vi gav upp och begav oss till nästa destination, den nationella fotbollsstadion, Amahoro Stadium,  där vi som tur var blev beviljade tillträde. Nu föll det sig så lyckligt att man från översta läktarplats hade fri sikt över Kigali och därmed också flygplatsen så de fick se ett plan lyfta till slut. Det var ju för väl.

När de till slut tröttnade på stadion åkte vi tillbaka in till stan och ett centralt shoppingcenter. Det fanns ett supermarket där med kundvagnar, kassaband och kassamaskiner. Tror ni de någonsin sett nåt liknande på riktigt förut? Aldrig. Åh, vilken syn. De gick runt som i trans och tittade på tvättmaskiner, leksaker, stekpannor, sportutrustning och charkdisk.

De fick varsin liten peng till att köpa något från varuhuset, sen radade de upp sig i kassakön, betalade en och en och fick varsit kvitto utspottat från en maskin. Deras kommentar ”They have technology”.

Det var en väldigt lyckad dag och en dag de säkerligen aldrig kommer att glömma. Jag vill passa på att rikta ett STORT TACK till Marica som skänkte pengar särskilt till något KUL med pojkarna. Jag hoppas att du tycker vi har spenderat pengarna på ett bra sätt. Pojkarna skickar många, många hälsningar till dig.

Här är lite bilder från gårdagen.