Det är märkligt. Jag har levt i Uganda de senaste halvåret utan TV och tvättmaskin, med halvsegt internet, el- och vatten som kommer och går som den behagar och mat som gör att man inte direkt ser fram emot måltiden. För att vara ärlig, Kabale är en jäkla håla.
Men, jag trivs så otroligt bra där.
Här hemma har jag säkert femtio tv-kanaler att välja mellan, shoppingcenter, nöjen, allt jag kan tänka mig vara sugen på går att fixa, familj och vänner ett samtal bort. Så mycket man kan göra, så många valmöjligheter. Ändå sitter jag här med en känsla av, ja, hur ska jag bäst beskriva det? Tomhet. Rastlöshet. En känsla av… meningslöshet. Jag måste göra något hela tiden, annars mår jag inte bra.
I Uganda har jag inte känt så en enda gång.
Pratade med Alex i telefon idag och fick snabbt byta ett par ord med Ambrose.
Emma: I miss you
Ambrose: And also me
 |
| Ambrose och jag |
Lämna ett svar