Det är så mycket jag skulle vilja skriva, såhär kvällen före hemresa, men min hjärna känns som gröt. Jag känner så mycket och samtidigt är jag helt tömd. Just nu vill jag bara krama mina grabbar. Hoppas att ni förstår.
Jag återkommer igen när jag kommer hem. När det nu blir, den där vulkanen verkar vara en envis jäkel. Då flygplatsen ligger en åtta-timmars bussresa härifrån hoppas jag innerligt att jag får reda på om flyget är inställt före jag sätter mig på bussen. Smått drygt annars.
Lämna ett svar