Vår ena höna är en otacksam typ, hon verkar inte alls uppskatta sitt nya hus. Så fort vi vänder ryggen till smiter hon in till oss.
Idag var jag ensam inne i huset när jag mötte henne i hallen. Ut, sa jag. Hon bara glodde på mig. Uuut, upprepade jag och pekade på dörren. Ingen reaktion. Jag började klappa med händrna och gå emot henne. Då jäklar fick hon fart, men inte tog hon sikte på dörren, nej istället galopperade hon kacklandes in i vardagsrummet och gömde sig under bordet.
Jag kröp under och försökte sjasa ut henne. Då blev hon helt skogstokig. Jag fick erkänna mig besegrad och kalla på Andrew istället.
Agda – Emma. 1-0.
Lämna ett svar