Pojkarna med sina släktingar

Det var stor efterfrågan på foton igår. Jag tog en massa bilder som jag har lovat att framkalla och ge till killarnas nära och kära. Här är ett urval.

Ni kanske undrar hur det kommer sig att pojkarna bor på barnhem när de, tillsynes, har släktingar som bryr sig om dem. Det jag kan säga är att många av dem har väldigt komplicerade relationer till sina familjer. Anledningen till att pojkarna hamnade på gatan är såklart olika men de största orsakerna är föräldralöshet, fattigdom, våld i hemmet, missbruksproblematik samt fysisk och mental ohälsa.

Igår var dock alla glada och det ser vi som ett sunt tecken. Vårt mål är att försöka se till så att våra grabbar har en god relation till sina familjer. Ett drömscenario vore om alla så småningom kunde återvända till sina hem, tyvärr är det nog inte realistiskt. Men, att de i alla fall känner att de har en familj och att de hör hemma någonstans tror jag är väldigt viktigt.

Alla inbjudna tackade ja till gårdagens fest utom Ivans mormor. Hon är muslim och ville av förståeliga skäl inte komma och fira påsk med oss. Vi bad därför Ivan bjuda in en vän istället. Inte heller vännen dök upp. Det skar lite i hjärtat. Han verkade ha kul ändå men jag lovade honom för säkerhets skull att vi skulle hitta på nåt kul med honom en annan dag för att kompensera. Lille Ivan.

James, Ian och deras mormor

Alex med sina bröder. Inte klokt vad de är lika.

Tugumi och Dan med sin mamma och syster

Brian med sin sysetr och kusin

Andrew med sin mamma och syskon



Buddha med sin mamma och syskon (Buddha är lite putt på mig här för att jag sa att hans bror inte kunde sova över)



Stuart med sin mormor och syster

Gwanga med mamma och syskon

Ambrose och Aje med sin pappa

Tyckte den första bilden var så stel så jag skyndade mig och ta en till när de var lite mer spontana. Ambrose pappa snor radion från honom för att lyssna på sportradion.