Det här med privatlärare för barnen under lovet är den bästa idén någonsin tror jag. De äldre killarna har undervisning från vårt vardagsrum och de yngre går hemtill en lärare. Jag svär, jag hör inte ett knyst från dem på hela förmiddagen, när lektionerna är över är de hur glada som helst och på kvällen ser de till och med fram emot att göra sina läxor. Helt otroligt när man jämför med de fighter vi haft med dem under terminens gång.
Tänk om man kunde ha privatlärare hela året. Omöjligt här gissar jag. Mitt svenska tänk bara, ser ju så tydligt att de behöver extra stöd, uppmärksamhet och uppmuntran. De älskar sina nya lärare. Varför? De slår dem inte och de hjälper dem med det de har svårt för. Så, så enkelt.
Killarna skrattade förresten sig halvt fördärvade när de berättade om en incident med Dan under dagens lektion.
Läraren: Dan, are you hearing?
Dan: I am here, sir.
Han är duktig på det mesta, vår käre Dan, men just engelska är inte hans starka sida (än).
Lämna ett svar