Tugumi och Dans morfar dog i förrgår. Idag var vi på begravning allihopa, en väldigt fin cermoni. Sist vi var på begravning gällde det Alex mamma, hon som blev mördad i en släktfejd, som jag tidigare berättat. Den begravningen var också fin men alla var i chock så det gick liksom inte riktigt att ta in det vackra.
Morfadern var väldigt gammal och därför var kanske sorgen och chocken inte lika påtaglig. Jag tyckte det var så otroligt rörande. Tänk er att sitta utanför en hydda högt uppe i bergen och höra flera hundra människor sjunga. Magiskt.
Något som förstörde det hela var att jag var den enda Mzungon (vita personen) där. Det ser ju såklart inte jag och känner att jag smälter in bra i bakgrunden tillsammans med mina grabbar. Arrangörerna höll inte med. Mzungon ska sitta framme på podiet tillsammans med prästerna. Sen ska hon hålla tal.
Oh shit.
Ja vad skulle jag göra? Det var ju bara att börja snacka. Så nu har man hållt tal på en ugandisk begravning också. Utan att någonsin ha träffat den avlidne.
Lämna ett svar