Igår var Ivan och besökte ett par släktingar han inte träffat på länge. När han kom tillbaka visade han oss den här bilden som han fått, de hade hittat den när de gick igenom gamla album.
Hans mamma. Som dog när han var väldigt liten.
Skojfrisk som alltid men det var en märkbart tagen Ivan, väldigt känslosamt för honom förstås eftersom minnena av mamman bleknat med åren och han tidigare aldrig haft något foto på henne.
Fint av släktingarna att ge det till honom.
Men historien slutar inte där…
När han gick runt och visade bilden utbrast vår kokerska Irene att hon kände kvinnan när hon var ung. Att de kom från samma ställe, en liten ort utanför Kabale. Jösses. Så nu har Ivan både ett ansikte på sin mor och ytterligare en person som kan berätta om henne.
Stort.
Åh så fint för Ivan <3 Vilken liten värld att Irene kände henne!
Jag vet själv betydelsen av att höra minnen från min pappas gamla vänner efter han dog, det hjälpte mig att förstå honom bättre o samla på minnesbanken..
Åh vad jag förstår att det var stort. Mina föräldrar dog också unga (men jag var 16 och 25 när de dog) men jag vet precis hur värdefullt det är med någon som berättar något om dem jag inte visste eller när jag får se ett kort av dem jag inte sett. Känner i hjärtat hur det känns för honom.