Sista helgen i Kabale. Nästa söndag flyger jag och Lilleman hem till Sverige och Alex ansluter (om allt går enligt plan) senare i sommar.
Som alltid är det väldigt jobbigt att lämna, men jag har nog aldrig tidigare sett fram så mycket emot att komma hem. Vi har ju en liten systerson och kusin som vi längtar enormt efter att få träffa. Och jag vet att hösten kommer fortare än man kan ana och att vi snart är på väg hit igen.
Men ändå tungt…
…önskar att det inte vore så jäkla långt mellan våra familjer.
Lämna ett svar