Eftermiddag i Kabale.
Jag sitter i bilen och tittar på en grupp gatupojkar. De är på gott humör. Därför deras sinnen, tillfälligt, är bedövade av lim. Dessutom har de, genom att assistera sophämtarna, säkrat sitt nästa rus.
Ingen lyfter på ögonbrynen. Knappt ens jag. Längre.
Sorgligt.
När jag sitter där tänker jag mig samma scenario i en svensk småstad. Försöker, rättare sagt. Det är så främmande att det knappt går att föreställa sig hur folk skulle reagera om ett gäng låg- och mellanstadieelever åkte runt dyngfulla och agerade sophämtare en fredagseftermiddag.
Lämna ett svar