Många av våra barn och ungdomar har, liksom Robert, föräldrar som lider av eller har dött i sviterna av HIV/AIDS. Trots det är alla våra grabbar friska (peppar, peppar) och jag får ofta frågan om hur vi kan ha haft sådan tur.
Egentligen handlar det inte så mycket om tur utan har två förklaringar.
För det första smittar HIV inte per automatik från mor till barn. Det går alltså som HIV-positiv att föda ett fullt friskt barn. När barn smittas av sina mödrar sker det ofta vid förlossningskomplikationer eller vid amning när barnet fått tänder. Det läggs därför mycket kraft i Uganda på att informera om smittoriskerna och hur de kan undvikas.
För det andra skulle ett barn med HIV förmodligen inte överleva förhållandena på gatan.
Tragiskt men sant.
Vi är givetvis väldigt tacksamma över att alla våra ungdomar är friska, utmaningen nu består i att se till att de vet hur de ska hålla sig krya även i framtiden.
Lämna ett svar