Det var någon som undrade hur Isaacs relation till organisationen i Kabale kommer att se ut nu efter att han blivit adopterad. För hans del kommer det förhoppningsvis inte bli någon särskild omställning när vi är tillbaka i Uganda. Han kommer (liksom innan fastän jag inte skyltat med det på bloggen) att bo hos mig men kunna träffa alla grabbarna och vår fina personal så mycket han vill. Skillnaden blir att det kommer vara jag personligen, och inte ”Emma & Therese Children’s Project”som är försörjningsansvarig.
Med andra ord. Han tillhör inte längre kategorin ”utsatta barn” och är därför utskriven från organisationen.
Symboliskt är han dock för alltid en i gänget.
Vad har de andra killarna sagt om adoptionen? Och vad sa dina föräldrar när du bestämde dig? Tycker att det du och den övriga personalen gör för barnen otroligt beundransvärt! Det är ringar på vattnet, som jag hoppas och tror påverkar fler människor än bara de berörda barnen!
Eftersom vi var fast i Kampala så länge hann jag tyvärr inte träffa killarna innan vi åkte utan fick berätta över telefon vilket såklart inte var så kul. De var dock positiva och glada för vår skull, om än säkert lite avis på att Lilleman får åka till Sverige. Jag önskar att jag kunnat ta med dem allihopa men det går ju inte och det vet och förstår de mycket väl. Mina föräldrar har vart väldigt stöttande och positiva under hela processen och är så glada att ha Isaac här.
Jag kan verkligen bli helt tårögd bara av att tänka på allt du (och självklart dina fina kolleger) gör! Sug åt dig ordentligt av allt beröm du får, klappa dig på axeln och tillåt dig att känna dig grym. Man får vara lite "självgod" ibland 😀
Det vore jätteintressant att läsa mer om hur själva adoptionsprocessen går till i Uganda, mer allmänt alltså, för jag har full förståelse för att en adoption är något oerhört personligt och privat, precis som en graviditet!
Nu har jag aldrig adopterat förut och vet inte hur reglerna ser ut i andra länder men jag vet att Uganda anses som väldigt strikta vad gäller adoptioner. Dels måste adoptivföräldern ha bott i landet minst tre år och varit fosterförälder åt barnet. Det är High Court i Uganda som hanterar adoptionsärenden.
Emma, för allt vad vi vet så är du en fantastisk människa som lägger ner så mycket kärlek och tid på dessa barnen!
Jag är så himla nyfiken, pratar du svensa eller engelska med Isac?
Ta hand om er och njut av sommaren!
Det blr mest engelska och det lokala språket Rukiga jag pratar med honom. Visst blir det också en del svenska nu när han är här men för att inte förvirra honom alldeles försöker vi ändå hålla det till två språk. Vi tänker att svenskan introduceras mer naturligt om/när vi i framtiden flyttar till Sverige och han redan är säker på de andra två.
Är så otroligt glad för er skull. Det vore jätteintressant att höra mer om hur du resonerade när du valde att adoptera, men jag förstår att det kanske känns för privat.
All lycka till er (och de andra killarna såklart!)